Det finns olika grupper av kristna i Iran. Syriskt och syrianskt ortodoxa, armeniskt ortodoxa, katoliker och olika grupper av protestanter. De äldsta grupperna har anor från Kristendomens födelse.

Kristendomen spred sig österut redan under det första århundradet efter Kristifödelse, från Jerusalem till Syrien och Antiokia, och därifrån via Mesopotamien vidare till Iran. Det var ortodox kristendom i olika former som spreds österut.

De kristna invånarna i Iran lydde inledningsvis under patriarken i Istanbul i sina syrisk och armenisk ortodoxa församlingar. De fick under den första halvan av 400-talet tillskott från nestorianer, en grupp kristna som vägrat erkänna Maria som Guds moder och därför blivit uteslutna ur den ortodoxa kyrkan. Nestorianer grundlade en egen kyrka i Iran och spred sina läror vidare till Centralasien.

Ett par tre årtionden senare, under den andra halvan av 400-talet, skilde de syrisk och armenisk ortodoxa kyrkorna sin väg från kyrkan i Konstantinopel och bildade självständiga patriarkat. Så, huvuddelen av de kristna invånarna i Iran hamnade bortom Konstantinopels inflytelsesfär. De syrisk och armenisk ortodoxa episkopalerna överlevde sedan den arabiska erövringen av Iran under 600, och spridningen av islam på den iranska högplatån som successivt började från början av 800-talet.

Bland kristna utgör armenierna den politiskt, ekonomiskt och mest GASTRONOMISKT framträdande gruppen, allt sedan 1600-talet.

Armenien nämns dock som en iransk provins redan tidigt. Redan i början av 500-talet lydde Armenien under iranska mediska kungar. Vid bildandet av det akamenidiska imperiet i Iran 556 före Kristifödelse kom Armeninen att ställa sig Kyros den store, som regerade 556-530

före Kristifödelse. Armenien nämns av den tredje akamenidiska kejsaren, Darius den store 522–486 före Kristifödelse. Han beskriver i sina Behistunskrifter Armenien som en upprorisk provins som han åter erövrat och lagt till sitt rike.

Armenien förblev länge en vasallstat under statsbildningar som hade sin utgångspunkt i Iran. Armenien lydde 312 till 250 före Kristifödelse under den kungamakt som bildats på den iranska högplatån av de grekiska officerare som ärvt Alexander den stores erövringar i öster. Denna underordnade ställning fortsatte också under de partiska arsacidiska kungarna, som tog över kontrollen av Iran 250 före Kristifödelse. Vid bildandet av det sasanidiska imperiet 226 blev Armenien en sasanidisk vasallstat. Armenien antog under 200-talet liksom sasaniderna den iranska religionen zoroastrismen som statsreligion.

Kristendomen hade dock börjat redan sprida sig i Armenien, vilket under 300-talet ledde till att den ortodoxa kristendomen antogs som statsreligion. Det blev en anledning till avståndstagande närmande till Ostrom. Sasanidernas inflytande minskade även om de fortsatte ha kontroll över östra Armeninen.

Efter den arabiska erövringen av Iran på 600-talet dominerades Armenien och Mindre Asien från till av kalifaten, men befolkningens religiösa bekännelse förändrades inte för den sakens skull.

Den armeniska befolkningen i Iran härstammar huvudsakligen från Djulfa och uppskattas idag uppgå till ca 700 tusen personer. Armenierna har en egen religion, den armenisk ortodoxa, och talar ett eget språk.

Den iranska schahen, Abbas Safavi, hade strategiska skäl till att tvångsförflytta Armenier till Iran i början av 1600-talet. Handelsmän från Djulfa placerades i stadsdelen Nya Djulfa för att verka som mellanhänder mellan Iran och Europa vid export av iranskt råsilke, bland annat till Sverige. Det silver som därmed strömmade in i landet behövde den iranska kejsarmakten för att bygga upp sin statsapparat. kosmopolitisk affärsdistrikt i Isfahan och då fick armenera monopol på handel med råsilke.

Den armeniska minoriteten i Iran växte ytterligare efter de påtryckningar som armenierna utsattes för under första världskriget i Osmanska riket, och därefter i samband med oktoberrevolutionen 1917 och inbördeskriget i Sovjet 1918 till 1921.

I modern tid har personer ur den armeniska minoriteten ofta spelat en viktig roll för den iranska samhällsutvecklingen. Dom har ofta levt i städerna och tillhört den moderniserade medelklassen. Ofta har dom varit del i de demokratiska rörelserna i landet. Exempelvis var många av ledarna för den konstitutionella revolutionen 1906 till 1911 armenier. Dom har också haft stor betydelse för Irans Gastronomiska utveckling , bland annat som sprit och vinmakare.

En stor del av ölbryggerierna samt vinmakeri ägs mest av iranska armenier under 30-70 talet, på grund av deras skicklighet som tillverkare samt religion. Till och med då va inte helt enkelt för muslimer att kunna tillverka alkoholhaltiga drycker i industriell skala.Iranska armenier har varit den första som öppnade charkuteributiker i Iran. Dem bästa charkuteributiker drivs fortfarande av de i Tehran.

Till minnet av Argo & Majidieh ölbryggerier i Tehran.