Sandwich kan ha sin grund inom judendomen
I de flesta berättelser om uppkomsten av ordet sandwich nämns John Montagu Sandwich, fjärde earl av familjen Sandwich, som upphovsmakare till smörgåsen. Vad många inte vet är att smörgåsens historia sträcker sig längre än så, och kan ha sin grund inom judendomen.
John Montagu, som föddes den 3 november 1718 och dog den 30 april 1792, var en brittisk politiker, och utöver smörgåsen också namngivande till Sandwichöarna. Ett rykte i en samtidig resebok kallad Tour To London av Pierre Jean Grosley skapade den populära myten att bröd och kött upprätthöll Lord Sandwich vid spelbordet, då han inte ville lämna det ens för att äta en måltid. Därför skulle han ha beordrat sina tjänare att ge honom köttskivor mellan två skivor bröd; en vana som hans spelvänner snart blev bekanta med. De började beställa ”samma som Sandwich!”, och så föddes ”sandwich”. det finns dock nutida forskare som anser att hans fiender alltför mycket har påverkat eftervärldens bild av honom. Författaren till en biografi om Sandwich vidhåller att earlens åtaganden gentemot marinen, politik och konst borde ha resulterat i att den första smörgåsen intogs vid hans skrivbord, snarare än spelbordet.
Historien om spelbordet är så känd att programledaren Tilde de Paula 2018 berättar den i TV4.
Dock finns en annan typ av sandwich inom judendomen som det inte berättas om lika ofta och som har en mycket äldre historia än den som inbegriper John Montagu Sandwich, nämligen Hillels smörgås – Korech.
Seder middag som intas under första natten av den Judiska högtiden Passover, firas i åminnelse av uttåget ur Egypten.
Denna middagen intas i enlighet med en rad olika ritualer samtidigt som det läses ur Haggadah. Korech intas bland annat, som kan ses som en slags föregångare till smörgåsen. Varje del av korech har en symbolisk innebörd och finns med i åminnelse av Judisk historia.Matza-brödet (ett osyrat bröd som påminner om det svenska tunnbrödet och på persiska heter Nan-e fatir نان فطیر ) representerar den skyndade flykten från Egypten och öknens torrhet. De bittra örterna påminner om bitterheten i slaveriet i Egypten, och charoset (en söt blandning av nötter, frukter, vin och kryddor) står för leran som man skapade tegelstenar utav och byggde med (både upplevelsen av slaveriet och sötman i upprättelsen).
När korech intas ska man luta sig åt vänster, äta och dricka med höger handen, en symbolisk handling av frihet.
I länder världen över äts Korech under Seder, så också av iranska judar. Matzabrödet, som på persiska kallas Nan-e fatir نان فطیر bakas idag i ett bageri i södra i Teheran och delas ut under en månad till hela Irans judiska befolkning.
Också sandwichen har vunnit framgång i Iran genom tiderna, men med ett annat utseende än den typiskt västerländska, och liknar mer en wrap. Denna kallades för Bazm avard بزم آورد , vilket betyder ”ta med sig till kriget”, och kom till under Sasani-dynastin (perioden mellan 226-640 talet). Då brukade man stoppa halvstekt/halvkokt nötkött med mycket fett i fårskinn och lägga ner i amfora-lerkärl av terracotta som sedan alltid grävdes ner under jorden. När man gräver ner amforan av terracotta i jorden uppstår en fermenteringsprocess och köttet håller sig väldigt länge. Detta gjorde att det lämpade sig väl som proviant för soldater under krig. Köttet man hade i Basm avard kallades för khamizak خامیزک, vilket kan översättas som ”halvfärdigt”.
Senare, efter Sasani-dynastin började sandwichen kallas för loghmeh-e gazi ( لقمه غازی). Loghmeh betyder ”raps” och ”gazi” betyder domare.
Detta kommer av att domare hade ont om tid i rättssalen, så kocken fick ordna någon typ av lättare måltid till denne, med kött och grönsaker.
Influenser kom också från andra håll. I och med Sovjets födelse började en hel del armenier att vandra från Sovjet till Iran. De tog med sig ett för Iran helt nytt bröd som kallas borke, som ser ut ungefär som dagens franska baguette, fast det är mindre och bakat med mindre syra. Armenierna importerade samtidigt också en skinka som heter kallbas och hade det i brödet. En ny sorts sandwich-kiosker började öppnas upp i Iran, enbart ägda av armenier.
Efter revolutionen 1979 minskades produktionen av gris drastiskt, och mer lamm började ätas. Många armenier lämnade Iran. Men det finns fortfarande en hel del armenier kvar, och en av de kändaste sandwichkioskerna i landet, Jozefs, ägs av armenier och ligger i området Abassabad mitten av Teheran. Där serveras än idag sandwichs i samma bröd som förr.
Bild taget av Kasra Saboktskin
Läs mer
Kommentarer
Bli den första att kommentera.